Mirakel inträffar för de som tror på dem

Istället för att ligga och vrida mig i ångest inför det faktum att IK hittat ännu ett sätt att förlora så väljer jag den här gången att skriva av mig. Kalla det terapi, ett sätt att få ur sig allt elände, egentid. Jag får någon slags inre bild av Michael Clarke Duncans karaktär i Den gröna milen som spyr ut världens ondska i en hoper av svarta flugor, så känns det. Nåväl. Jag passar också på att varna känsliga läsare, för det här blir tyvärr inget positivt. Jag önskar verkligen att det kunde vara det men här kommer istället en hel radda anledningar till varför IK sannolikt spelar i HA säsongen 20/21.

Jag börjar med att klargöra en sak som det tydligen fortfarande tvistas en del om. IKs motståndare i kvalet kommer att vara Björklöven.
-Va!? Det kan du väl för f*n inte veta!?
Jojomensingen, det kan jag visst. Jag behöver varken vara stjärnskådare eller högskoleingenjör i kärnkraftteknik för att kunna veta att 1+1 ibland faktiskt blir 3. Redan innan säsongen ens började var det givet att IK skulle få möta firma Kenttä/Hutchings i ett kvalspel, resan dit var näst intill obetydlig. Allt det som skett hittills är bara en del av det stora ödets manus som kommer att utmynna i detta, oundvikliga. Allt annat, precis allt, är otänkbart. Vi kan lägga till mer rimliga och logiska faktorer som att Björklöven faktiskt har ett mycket bätre lag än både Modo och Timrå, framförallt är jämnheten i lagdelarna en helt annan. Det finns också en tydlig skillnad i målvaktsspelet. Bartosak i all ära men jag hade valt Cannata 100 gånger av 100.

Hur stora är då IKs chanser i ett kval? Jag skulle säga såhär, som rubriken också antyder: Mirakel inträffar för de som tror på dem. Innan har det spekulerats i att ett SHL lag alltid måste räknas som favorit, kanske 60-40 sisådär. Andra har sagt att det är helt öppet, 50-50 således. Men då är det rätt många faktorer man inte tagit hänsyn till. I dagsläget säger jag att IK går in i ett kvalspel mot Björklöven som underdog 40-60. Here's why.

Vad det gäller IK så får man först se till hela säsongens snudd på ändlösa virrvarr. Ni kan historien, om inte annat, läs Christian Gustafssons eminenta genomgång här.
Spelartruppen har likt Theseusskeppet (Googla!) kommit att bli ett filosofiskt spörsmål. Kan vi ens säga att det är samma IK Oskarshamn som spelar nu som i september? Jämför det med Björklöven, som förvisso plockat in en del under säsong men då gjort det med en betydligt skarpare precision. Framförallt sticker kontinuiteten hos Björklövens målvakter ut på ett mycket tydligare sätt. Vi vet inte ens i dagsläget vilken målvakt som kommer att stå i den första kvalmatchen för IK. Vi kan inte ens säga att Tex, Bachman, Rosengren eller Hellgren antingen tar första eller andraspaden. Ingenting är givet. Det som däremot är givet är att man absolut inte vill gå in i ett kvalspel under de förutsättningarna. I fjol hade IK en målvakt som stod på huvudet i flera kvalmatcher och det är exakt vad som krävs för att laget ska spela SHL-hockey nästa säsong. Känns tämligen osäkert, eller hur? Just nu vinner Björklöven den matchen på knockout i första ronden.

Vidare till Åhlund-gate. Jag var tidigt en som tog Åhlund i försvar, och såg verkligen ingen anledning till att han skulle få lämna i förtid. Det var naturligtvis innan jag kände till hur läget var och hur omöjlig han gjort sig i föreningen. Jag pudlade, IK gjorde rätt. Det fanns ingen annan utväg. Nu står vi dock här med ett fåtal omgångar kvar av serien och den nya tränartrion har vunnit...noll matcher. Vi kan ha många åsikter om Håkan Åhlund men det finns inte en möjlighet att han hade torskat alla dessa matcher. Hade Åhlund dessutom varit den som lett laget in i ett kval så hade jag svängt till fördel för IK, 60-40 kanske till och med 70-30. Håkan Åhlund hade vägrat åka ur. Han hade gjort det som krävs. Han hade låtit köra över en målvakt, bränt upp en ishall, tuggat av sig armen och använt den som klubba för att själv slå in puckj****n i mål om det hade varit nödvändigt. Får ni samma känsla av Perra? Myspys, jo jag tackar ja. Det är dessutom uppenbart att 17, 33 och 58 är helt andra spelare nu än när Åhlund styrde skutan. De kommer inte ens nära i sina prestationer. När 17 kom tillbaka sa jag att det nu inte fanns minsta risk för att åka ur, Enga kommer helt enkelt att vägra det. Nu är känslan en helt annan. Jag ser inte att 17 leder laget på samma sätt som tidigare, han går liksom inte i bräschen på det där självklara sättet. Det oroar mig enormt. Åhlund-gate kan visa sig vara det som får hela laget på fall. Björklöven å andra sidan står väldigt stadigt. Jag får upp inre bilder av hur en leende Kenttä sitter och smider planer med Fagervall om hur man lättast manövrerar ut IK. Det känns som om de redan har strategin klar, den ligger där färdig att förverkligas. - Bring it on Perra!, säger Kenttä på sin överkalixdialekt.

Kombinera dessa två stora förevändningar med ett PP som fullständigt klickat (JA, DET ÄR ETT NEGATIVT UTTRYCK! DET FINNS INGET POSITIVT MED ATT KLICKA! LÄR ER DET! Ahhh, äntligen fick jag det ur systemet), en nr 8 som inte visat upp den där totalt överlägsna formen som han hade under hösten och en nr 19 som inte längre skjuter så är det sannerligen inte mycket som talar för IK.

Finns det något hopp? Ja, tillbaka till rubriken. Om spelartruppen tror på det. Om Perra och Co ger sig fan på det. Om nr 17 knyter näven. Om vi får en hel målvakt, säg Bachman, i tokform. Om Thelin (fy fan så bra han är nu!) börjar sätta dit puckarna igen. Om IK-fansen hittar den där "här kommer bönderna från Småland"-känslan igen. Om Wennerholm skriver en krönika om att Björklöven minsann kommer att gå upp. Om det faktiskt inte blir Björklöven som IK möter (yeah right). Om stjärnorna står rätt osv osv. Då kan ännu ett mirakel inträffa. Men det vore verkligen ett mirakel enligt mig. Jag tänker inte överge hoppet trots den här dystopiska skriften det är en sak som är säker men bered er på värsta tänkbara och preppa er som vore det en pandemi på ingång (eh, vänta nu...)